Visionären Håkan!

Apropå det där inlägget om sossarnas nya ledare. Det var dumt och lite för snabbt av mig att avfärda honom. Jag lyssnade på honom idag när han talade. Karln är ju en visionär och stakade steg för steg ut vad socialdemokrati i dagens samhälle kan och ska innebära: solidaritet, solidaritet, solidaritet. Så, vi ger honom en chans. Ok?

P.S. Bilden är ju bara för skön. Lånad från politikerbloggen.se.

Gösta!

Om det inte blir allt för sent innan sängdags tänker jag börja på min nästa klassikerutmaning ikväll: Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Jag tackar de tolv som röstat fram Gösta-boken i min lilla omröstning här i högerspalten: Tack tack för hjälpen! (Hoppas de önskar mig lycka till också...)

Weldon!

För en tid sedan fick vi på bloggen en bok från Massolit förlag skickad till oss. Än så länge är det bara jag av Flickvännerna som försökt läsa den (hör av er till mig om ni vill ha!), men tyvärr var den så kass att jag var tvungen att ge upp (Offerrit av Johannes Källström). Nu ska man väl inte döma hunden efter håren på en gång, men utan förvarning så landade ett bokpaket med avsändare Massolit i min brevlåda igen för ett par dagar sedan. Med tanke på det förra bottennappet blev jag inte speciellt förväntansfull - men det var innan jag öppnat paketet... Den här gången var det något helt annat - en nyutgivning av Fay Weldons En hondjävuls liv och lustar (med förord av Unni Drougge) samt hennes självbiografi Auto da Fay, plus del två i en deckarserie av Stefan Tegenfalk. Jag minns att jag som barn (Vad tänkte mina föräldrar på egentligen?) såg en tv-filmatisering av En hondjävuls... och att den tydligen lämnat så pass mycket spår att jag faktiskt kommer ihåg vissa delar. Massolits nya upplaga av hondjävulen är i mitt tycke en riktigt snygg bok utseendemässigt och har verkligen ett omslag som tilltalar mig. Samma sak gäller för självbiografin. Nu har jag börjat läsa om den hiskeliga Ruth, hennes odräglige man Bobbo och älskarinnan Mary Fischer och är helt fast! Vilket driv hon har i språket! Det ska bli spännande att se vart det här ska sluta... (för det kommer jag inte ihåg från tv-serien)

Gräset sjunger!

Doris Lessing har stått på min "borde-läsa-lista" åtminstone ett par år. Gräset sjunger har stått i bokhyllan länge och jag har tittat åt den några gånger men inte riktigt kommit mig för att läsa den. Kanske trodde jag att den var svår, tung eller tråkig... Nobelpristagare har ju en tendens att vara det... Men så i förra veckan tog jag fram den. Började läsa och kunde knappt sluta! Historien om stadsflickan Mary som gifter sig och flyttar ut till en karg och fattig gård med en ämlig man i Sydrodhesia, låter kanske inte särskilt fängslande, men språket är medryckande och som historieskrivning om rasmotsättningar, kolonialism, fattigdom, mänsklighet och kvinnoöden är den fantastisk. Läs den!

Pinsamt!

Japanska tsunamis och kris i Libyen. Det är det som fyller medierna just nu.

Så fick jag syn på en man med mustasch. En godmodig medleålders mustaschprydd man. Jag såg honom men såg honom inte för vi ser den typen av män överallt. Självgoda, självklara. Talar om allt och inget. Lallar. Och jag kände bara - men wtf?! Ta bort. Gör om. Gör rätt! För f-n!

Jösses flickor - ni har blivit försummade!

Den här bloggen är lite försummad tycker jag! Dags att rapportera från bokfronten! I förra veckan träffades vi hemma hos A för att prata om den senaste bokcirkelboken, Sofi Oksanens Utrensningen. Somliga av oss fick sitta och skämmas (för att vi inte läst), andra kunde glänsa med en massa åsikter om denna skildring om en bit av Estlands historia i romanform. Vad som tycktes skilde sig åt en del, men flera ville läsa mer Oksanen och jag vill nog läsa färdigt "Utrensningen". Nån gång.

Jag slängde in en liten fackla i debatten under kvällen. Facklan heter Varat och varan av Kajsa Ekis Ekman. I boken debatterar hon stenhårt mot de nyliberala argumenten för prostitution och surrogatmödraskap. Man skulle kunnat tagit fram en liten surfingbräda och surfa på de vågor som vår högljudda och hetlevrade diskussion åstadkom. Högt och lågt, kunnigt och okunnigt, elegant och slarvigt, slött och knivskarpt. Värdinnan höll på att aldrig bli av med oss. Vi satt i bilen hem med blossande diskussionsrosor på kinderna.

Nästa bok blir en lättsam sak (men är oddsen därmed bättre för att den ska bli läst? Därom tvista de lärda). När jag beställde den passade jag på att slänga med Om jag var din hemmafru - eller hur man får en vardag att smaka som en lördag, av Lotta Lundgren också. Det är ett rejält fruntimmer och boken är förbaskat snygg!