söndag 24 april 2011

Några ord om en bok som haft sin hype

Jag plockade åt mig en bok som har haft sin hype, som "alla" redan har läst, som debatterats i Babel och på kultursidorna. Det är Hypnotisören, en deckare, skriven under pseudonymen Lars Kepler.

Nu, ett dygn efter att jag slagit ihop pärmarna kan jag säga att jag inte är direkt imponerad av hantverket. Våldet är osmakligt och ofta helt obegripligt. Avskurna nästippar, någon? Övervåld mot små barn? Är det sånt som ska till för att skapa en försäljningssuccé? Det är för många lösa trådar som knyts ihop slarvigt och klumpigt, det är för många vrickade typer, och de onda är så onyanserat onda att de till slut blir som seriefigurer

Att driva en story till bladvändarhets med hjälp av ett kidnappat, blödarsjukt barn är ett enkelt och effektivt knep. Det går jag på.

Den stora missen i den här berättelsen tycker jag annars är att de personer vi ska tycka om, fatta sympati för, älska, beundra och förundras över, det vill säga, huvudpersonerna, de lämnar mig utan något intresse. Jag blir inte nyfiken på vad det är för personer, vad som driver dem, varför de handlar som de gör. De känns lika intressanta som pappersdockor.

En recensent skriver att hon saknar människokärleken, Nessers djuplodande psykologi och omsorg om sina karaktärer. Jag håller med henne. Kepler spär på vår rädsla för varandra. Och det är dessa två faktorer som ger mig en taskig eftersmak efter att jag har läst Hypnotisören; bristen på kärlek och den stora dosen människofientlighet.

Och nu undrar jag förstås, ni som redan har läst boken, vad tyckte ni?

torsdag 21 april 2011

Gå och se Ingvar - snart är det försent!

Gick och såg Ingvar - en musikalisk möbelsaga på Örebro länsteater. Den var riktigt, riktigt bra! Den är välregisserad, välspelad, välsjungen och tankeväckande. Det är ju en musikal, så inte ett ord talas, allt sjungs eller nynnas eller vrålas eller så får de två instrumenten orgel och fiol spela fram stämningen. All sång och musik är helt suverän!

Musikalen handlar om Ingvar Kamprad och framgångssagan IKEA, förstås, men också om oss svenskar, vår förträfflighet, vår självgodhet och vår "vi-vet-bäst"-mentalitet. Kan ett multimiljard-företag som IKEA också vara ett etiskt företag? Går kapitalism ihop med socialism? Hur är det med Ingvar Kamprad som person? Är han bara en oskyldig smålänning som råkade få en genialisk idé, eller? Har han gjort avbön för sin ungdoms synder och kan de ses som enbart ungdomssynder? Varför bor karln i Schweiz?

Det kan låta helt absurt att dessa frågor kan lyftas in i en musikal, men det är vad som gjorts och själv kommer jag på mig själv med att förlora tid och rum under föreställningen. Blir uppslukad, glad och upprymd!

Föreställningen spelas fram till 29 april, så skynda att fynda en härlig upplevelse, men inte på IKEA!

tisdag 19 april 2011

Klass, samhälle och arbete i Yarden

Nu har jag läst ut Yarden av Kristian Lundberg. Det är just en berättelse, som undertiteln anger. En berättelse om klass och samhälle och arbete. Om en resa från barndom till medelålder. Om det meningslösa i att flytta bilar från en yta till en annan. Inte en eller ens tio bilar, utan hundra, tvåhundra, femhundra bilar. Om kroppsarbetets monotoni, samma arbetsmoment som upprepas dag ut och dag in i årtionden. Städa, tvätta, lasta, packa, flytta. Om tankarna som flyter på under tiden, som en hemlig å under all ofrihet och tristess. Tankar som kommer och går.

Det är dyrt att vara fattig, konstaterar Lundberg, att behöva köpa enstaka bussbiljetter därför att man inte har råda att i ett enda svep lägga ut femhundra kronor på ett busskort, att betala höga räntor och förseningsavgifter, inkassokrav, ständigt ligga efter med räkningar.

Det är en berättelse om att växa upp med fem syskon och en schizofren mamma i en trerumslägenhet i Malmö.

Jag tänker på Lena Anderssons Var det bra så? när jag läser Yarden, den boken är ju också en uppgörelse med en uppväxt i ett Sverige som aldrig saluförs i glättiga kataloger. Miljonprogramssverige, fattigdomssverige, invandrarsverige. Mitt i 2000-talet.

Yarden är en vilsam berättelse, långsam och eftertänksam. Men den är inte balsam för själen.

söndag 17 april 2011

Och allt ska vara kärlek

I veckan fick jag hem en bok från min gamla arbetsplats. Yarden av Kristina Lundberg. Den har ju fått väldigt bra kritik.

Kristian Lundberg är författare och litteraturkritiker, boende i Malmö. I Yarden skriver han om sina erfarenheter av att vara löneslav på den gigantiska arbetsplatsen Yarden i Malmös hamn.

Lundberg har kommit ut med en bok till efter Yarden, Och allt ska vara kärlek - en minst sagt mäktig titel!

Här kan du se Lundberg berätta som sitt författarskap och sin nya bok.

Jag är nyfiken på Lundbergs - är det någon av er som läst honom?

Bild lånad från sverigesradio.se

söndag 3 april 2011

En bok är en liten vän

Den boken vi läser nu i bokcirkeln: Vicki's Vintage Butik är nu utläst, jag ska inte skriva så mycket om den här och nu. Vi ska ju diskutera den över sushi nästa vecka.

Vad jag bara tänkte skriva är att den var en sån där feel-good, chic-lit-sak som det rynkas på näsan åt ibland. Just för att det är lättläst, feel-good och chic-lit. Ok, de litterära kvaliteterna kanske inte håller för en djuplodande analys, men en god sak förde den med sig för min del. Den väckte min läslust! Det var något i de trevliga miljöerna och personbeskrivningarna som fick mig sugen, vill läsa mer, försvinna bort igen i andra världar och miljöer.

Så det blev en söndagsrunda på biblioteket. Kom hem med en blandad kompott av böcker på svenska och engelska. Bland annat Donna Tartt's The Little Friend. Någon som läst?

lördag 2 april 2011

april april idag igen...


Jag hann inte blogglura någon igår så frågan är om det är värt att göra det idag? Mitt aprilskämt skulle i så fall vara att jag redan läst klart Gösta Berlings saga, men det skulle ju alla inse på en gång att det inte är sant. Något annat kan jag inte komma på, så jag länkar till några andra aprilskämt istället som jag INTE gick på igår. Det ena var ganska bra och roligt och det hittade jag på Thomas Bodströms blogg. Roligast av allt är den första kommentaren av läsaren som inte verkar förstå vilket datum det är. Ett annat aprilskämt (?) hittade jag på en biblioteksblogg, och det får nog representera kategorien aprilskämt som inte är så supervärst kul, snarare ganska töntigt.

Idag befinner jag mig i huvudstaden och tänker försöka vara lite lagom kulturell med kära maken och gå på konstutställning.


Bilden lånad från Politkerbloggen.