Jag höll på att skriva "Äntligen!" som rubrik på det här inlägget, för lite så känns det... Jag har till sist läst klart Anna Karenina. Att det dragit ut lite på tiden kan förklaras med att det är ca 900 sidor text, men också att jag parallelläst Ebba Witt Brattströms Å alla kära systrar - historien om mitt sjuttiotal och samtidigt bläddrat en hel del i en jätteintressant fotobok, Sjuttiofem fotografier - bilder med historia sammanställd av Jacob Wiberg.
Jag har svårt att pressa mig att läsa böcker jag inte gillar och jag gillade faktiskt Anna Karenina, i alla fall den första hälften. Sedan började det att gå lite trögare. Jag tyckte den var riktigt bra emellanåt, men på slutet tyckte jag det blev lite för melodramatiskt och för mycket religiösa grubblerier för min smak. Sedan är känslan av kostymdrama svår att skaka av sig och för en sån som jag som har svårt med Jane Austen & co och den typen av 1800-talsrealism, blev det aningen för mycket. Nej, nästa "klassiker i min läsutmaning får nog bli något mer modernt. Jag ska botanisera i bokhyllan och se vad jag skakar fram för något, men först ska jag kasta mig över nästa bokcirkelsbok, Utrensning av Sofi Oksanen!
Bilden lånad från Bokus
Ja, och kasta dig snabbt över Utrensning, för den var verkligen superbra!
SvaraRaderaJag fick för mig, av oklar orsak, att Sofi Oksanen skulle vara svår. Det var hon inte alls. Därmed inte sagt att det man läser om är lätt, men hon använder ett språk som flyter lätt och man vill bara läsa mer.